Förflyttning av kapital

Det ryktades länge om att BRICS-länderna skulle presentera en ny, potentiellt guldbackad valuta under det möte de höll i Sydafrika under slutet av augusti. Någon ny konkurrent till den amerikanska dollarn som global reservvaluta uteblev och istället annonserades det att BRICS - Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika - bjöd in ytterligare sex länder att gå med, nämligen Argentina, Egypten, Etiopien, Iran, Saudiarabien och UAE. De tidigare medlemsländerna och de sex inbjudna är till ytan väldigt olika men har en viktig gemensam nämnare som kan komma att sätta tonen för vad som kommer att vara viktigt för ett lands rikedom i framtiden: de producerar och exporterar alla flera viktiga råvaror.

Argentina är en viktig global producent och exportör av till exempel sojabönor och majs, Egypten är en viktig spelare vad gäller petroleum och bomull, Etiopien är världens nionde största kaffeexportör och Iran, Saudiarabien och UAE är som bekant stora inom energi och olja.

Den nya BRICS-sammansättningen skulle innebära att de 11 medlemsländerna står för 46 procent av den globala befolkningen, mätt i amerikanska dollar, 38 procent av global BNP och 23 procent av global export. Som jämförelse står G7-länderna endast för 10 procent av den globala befolkningen, 29 procent av global BNP och 29 procent av global export. Men, kanske viktigast att notera är att om Iran, Saudiarabien och UAE går med i BRICS så kommer BRICS totala oljeproduktion att stå för 43 procent av den globala produktionen mot 20 procent innan.

Frågan är nu vad det här kan betyda för framtiden? I takt med att råvaror vaknar ur sin dvala efter en längre björnmarknad har fler och fler börjat acceptera att vi nog befinner oss i början av en sekulär bullmarknad för råvaror. Stigande priser på råvaror betyder också att de länder som producerar och exporterar råvarorna blir rikare vilket också skvallrar om att det vi ser nu är början på en era där råvaruproducenter snarare än tjänsteexportörer får en större del av kakan.

Nu till den stora frågan: Vilken valuta kommer vi att settla majoriteten av internationell handel med?

Som nämnt i början av artikeln uteblev den guldbackade valuta som världen väntade sig skulle presenteras under mötet som hölls i slutet av augusti. Det betyder dock inte att en valuta backad av “hårda” pengar är uteslutet. Kina fortsätter istället signalera att guld kommer att fortsätta fylla en viktig funktion som store of value i framtiden.

För första gången sedan 2019 redovisar Kina hur mycket guld de köper, och det är en hel del. För tionde månaden på raken köpte Kina guld, närmare bestämt 155 ton, och den totala andelen guld av Kinas valutareserver uppgår till över 4 procent, vilket är den högst uppmätta andelen i Kina någonsin. Vad Kinas publika köp av guld betyder på sikt kan vi idag bara spekulera i men för den som tror på en framtid med hårda valutor är det såklart möjligt att se Kinas guldköp som ett bevis på att en RMB backad av guld är ett möjligt scenario i framtiden.

Renminbin är den femte mest använda valutan globalt idag med en andel om 1,91 procent i januari 2023. Sakta kan vi se hur RMB tar en större plats i internationell handel och för första gången någonsin settlade Kina mer gränsöverskridande transaktioner i sin lokala valuta snarare än med den amerikanska dollarn under första kvartalet i år.

Det ser ut som att den generella trenden vad gäller internationell handel är att parter oftare väljer en av de valutor med vilka länderna de handlar med än endast USD. Med Kina som världens största exportland är det inte orimligt att tänka sig att andelen handel som settlas i RMB kan komma att växa sig ännu större.