Eran med pålitligt uthålliga trender är sannolikt förbi
Protesterna tilltar i Kina. Det påminner om den arabiska våren. Folket har fått nog, den här gången av ensamhet på grund av covidrestriktioner. I nordafrika berodde revolutionerna på hunger, men att hållas inspärrad och strikt övervakad av smittspridningsappar kan vara ännu starkare motivationsfaktorer än svält. Det är dock mer troligt att Xi slår tillbaka hårt än släpper sitt nyligen stärkta grepp om makten. Precis som med många andra variabler under 2020-talet räknar jag med många kast fram och tillbaka mellan hopp och förtvivlan. Dessutom, ska man som investerare i västvärlden verkligen hoppas på att Kina lättar på sin covidpolitik, eller kan det faktiskt orsaka mer problem än det löser? Mina egna blankningspositioner i Tesla, Apple och AMD mår i alla fall bättre av ett nedstängt Kina. Å andra sidan skulle oljebolagen Occidental och ConocoPhillips sannolikt gynnas av högre oljepriser när Kinas ekonomi tar fart.
Just nu finns ett antal varningssignaler som
pekar tydligt mot recession. Oljepriset har fallit och priskurvan uppvisar
contango trots rekordlåga oljelager. Vidare har Kina sänkt sin
bankreservkravskvot, vilket tidigare har betytt att Kina försöker motverka
negativa externa effekter från de internationella kapitalmarknaderna. Och om
det inte var nog så är många viktiga räntekurvor inverterade. I skuggan av de
här problemen förstår man att investerarna hoppas på att Kina gör en covidpivot
och öppnar upp ekonomin. Draghjälpen och ökad intern social stabilitet är
välkommen även om det leder till förnyade flaskhalsar och lite mer
inflationstryck. Aktiemarknaden verkar ändå redan diskontera en
centralbankspivot efter en enda lite bättre inflationssiffra i USA, så
prisökningshotet anses tills vidare vara gamla nyheter.
Fokus har därmed återigen hamnat på strategierna
som fungerade åren 2008-2021, dvs hög risk och hög tillväxt nästan oavsett
vilka värderingsmultiplar man får betala. Kina verkar dock inte ha bråttom att
öppna upp. Det är oklart varför men landet saknar effektiva vaccin och den
äldre befolkningen är generellt dåligt skyddad. En smittovåg skulle tvinga fram
nya nedstängningar men också sänka partiledningens trovärdighet och tilltagande
otålighet och protester hos folket. Det är inget Xi Jinping har råd med. Det
finns vissa svaga förhoppningar om att Kina ska ta hjälp av bättre vaccin från
väst för att lösa den gordiska knuten, men det vore också att tappa ansiktet.
Fed signalerade kanske viss försiktighet i de
senaste mötesanteckningarna, men marknaden har redan diskonterat det och mer
därtill under höstens börsrally. Så lätt går man inte tillbaka till den gamla
eran, särskilt inte inför en period med inflation och deglobalisering. Fjorton
år, 2008-2022, med 14% årlig avkastning för OMX total return talar för en cykel
på minst 5-6 år med noll i avkastning, kanske dubbla tiden om man lyssnar på
John Hussman. Högre oljepriser och räntor drar sannolikt ned på både vinster
och värderingar under lång tid framöver för nästan allt utom oljebolag och
banker. Senast idag (28 november) uttalade sig Lagarde för ECB att hon inte
tror att inflationen har toppat ännu, samt att ECB kommer höja räntan 2023 även
om ekonomin försvagas. Det är uppenbart att centralbankerna menar allvar med
att inflationen är prio ett. På onsdag (30 november) får vi se om inflationen som
väntat fortsatt ligger över 10% i EMU.
Eran med pålitligt uthålliga trender är
sannolikt förbi. Kinas covidpolitik, västvärldens inflation och penningpolitik,
OPEC och Rysslands oljepolitik, lånedriven konsumtion – alla utgör exempel på
variabler som lär visa sig förbli volatila tills ekonomin och börsen hittar en
mer långsiktig balans. Dessutom kan volatiliteten i sig ge upphov till
osäkerhet som sänker investeringsviljan. Kanske gör det att börsen faller inte
bara till en normalnivå utan till och med blir billig ett tag. Procyklikalitet
i utbud och efterfrågan på lån brukar periodvis ge den effekten – precis som
den orsakar övervärderingar i positiva tider. Just nu är aktier fortfarande
mycket dyra i ett historiskt perspektiv. OMX-index har faktiskt bara fallit 6%
de senaste tolv månaderna så det är knappt en korrektion att tala om utan bara
en liten justering av den sista extrema uppgångsfasen.
Här är ett litet perspektiv på värdering och
avkastning. Under långa perioder har en vinstmultipel på cirka 15, eller
försäljningsmultipel på 1,5 eller börsvärde/BNP på 1,0 visat sig ge cirka 10
procents årlig avkastning de efterföljande en till två decennierna. Det har
varit genomsnittet helt enkelt. Högre multiplar har gett lägre avkastning och
lägre har gett högre avkastning. De gånger den efterföljande avkastningen har
avvikit från normen en period så har detta korrigerats efterföljande period.
Bättre avkastning än förväntat har alltså följts av sämre. Bäst prognosvärde
har värderingsnivån haft för en period om tio-tolv år, vilket förvaltaren John
Hussman ofta redovisar på sin webbplats.
S&P 500 satte ett historiskt
värderingsrekord innan pandemin. Då var börsen nästan 3,5 gånger så högt
värderad som det historiska genomsnittet. Nu ligger ett av de mest pålitliga
värderingsmåtten på 2,5 gånger genomsnittet, vilket betyder att det fortfarande
finns en nedsida på 60% – utan att göra värderingen mer än helt normal, dvs
inte ens “billig”. Typiskt sett innebär dagens värdering och ekonomiska
förutsättningar att S&P500 kan förväntas ge noll i totalavkastning kommande tio-tolv år, till exempel i form av
två separata nedgångar med en uppgångsfas mellan sig.
Det är knappast en miljö som lämpar sig för
“Köp och behåll”-strategier eller att ta stora risker på dyra förhoppningsbolag
där kassaflödet som ska motivera börsvärdet ligger långt fram i tiden. Nej,
faktum är att man i någon mån måste ägna sig åt marknadstajming eller
åtminstone sektor- eller tillgångsklasstajming. Genom att våga vara lite
motvalls kan man fortsätta ha exponering mot utvalda delar av näringslivets
värdeskapande, eller parkera pengarna i inflationsskyddande ränteinstrument och
ädelmetaller. Men man måste nog glömma nollränteerans devis att aktier är det
enda som gäller och att all tid i marknaden är bra tid. Nej, det är snarare så
att hårt arbete och kvalitativ eftertanke lönar sig igen i vad som annars anses
vara världens mest konkurrensutsatta aktivitet. Det märkliga är bara att det så
länge kunde vara en allmänt accepterad sanning att man helst inte skulle göra
något intellektuellt arbete alls avseende den övergripande situationen eller
bolagsvärderingen.
I boken “Den
rikaste mannen i Babylon” (OBS! absolut inte en bokrekommendation) rekommenderas att alltid spara konsekvent och vänta med
lyxkonsumtion tills man äger sin bostad och en förmögenhet. Man ska också
skynda långsamt och låta ränta på ränta göra jobbet, samt undvika hög risk
driven av girighet. Samtidigt uppmanas man att arbeta hårt och därmed vara redo
att gripa bra tillfällen när de uppstår. Vissa av idéerna är lite paradoxala,
men i stort sett handlar det om att inte hoppas på tur och snabba vinster.
Möjligheter uppstår visserligen alltid lite då och då, om man är ett
välförtjänt bra socialt nätverk, men för att gripa chanserna måste man även ha
kunskap och kapital redo. Utan torrt krut blir det nämligen inga explosioner. I
ett av de avslutande kapitlen lyfts vikten av tajming fram. När det kommer ett
läge ska man ha vett att förstå det, psykologin att gripa tillfället samt
resurserna att göra det. Jag läser det som att man köper aktier när de är
billiga och andra går på knäna på grund av höga skuldräntor, att man köper guld
i väntan på nästa periods inflation medan andra girigt kastar sig efter samma
dyra hajpbolag som resten av massan, och att man mer specifikt köper ekonomins
ramverk i form av olja och bank när de sektorerna svänger tillbaka i andel av
börsen till nackdel för fluffigare sektorer utan signifikant kassaflöde i
närtid relativt bolagsvärdet.
Det är alltså inte läge att just nu leta efter
en dold superavkastning någonstans? Glöm ten-baggers och 100-baggers om du inte
har mycket specifik kunskap och ett nätverk som ger dig rimliga möjligheter att
komma in tidigt och billigt. Din livsförändrande investering idag handlar inte
om att hoppas på att irrationella spekulationsbubblor och multipelexpansion ska
göra hela jobbet åt dig genom att lyfta gamla vinnare tillbaka till toppen. Det
är precis den girighet och hopp på tur som Babylon varnar för.
Mer rationellt än att hoppas på en snar
lösning på Kinas covidkris, västvärldens inflationsproblem och energikris är
att skapa motståndskraft inför en fortsättning på de jobbiga trenderna. Det
betyder att man idag bör fokusera på billiga sektorer med tydliga kassaflöden.
Där ligger oljebolag och banker bra till med vinstmultiplar på 9-10 och
dessutom positiv korrelation med stigande inflation, vidgade räntespreadar,
högre oljepriser samt inte minst kannibalisering av övriga börssektorer i form
av både vinster och multipelhöjande sektorrotation. Även räntepapper och
ädelmetaller som guld och silver (eller gruvbolagen) utgör attraktiva
alternativ till dyra teknik- verkstads- och sällankonsumtionsföretag. Strategin
är sedan att vänta in mer normaliserade totala värderingsnivåer för börsen och
gradvis skifta över från parkeringsplatserna till mer spännande bolag i takt
med att paniken tilltar. Det gäller dock att inte bli för girig i jakten på
fyndpriser heller utan börja ackumulera i tid.
Tills vidare är det guld, olja, banker och
räntor som gäller. Det är inga tiodubblare, men de kan i alla fall anses lite
billiga och utgöra utmärkta placeringar och “torrt krut” relativt övriga
alternativ. I nästa skede kan trots allt en del förhoppningsbolag inom hållbar
energi och grön omställning förtjäna en satsning. Jag får anledning att komma
tillbaka till uran, kärnkraft, energilagring och batterimineraler längre fram,
kanske redan till sommaren 2023. Din livsförändrande investering ligger inte i
att chansa vilt i alla lägen, minst av allt nu. Den ligger i att lära dig om
värdering och klok eftertanke, samt om tid i rätt marknad vid rätt tidpunkt,
snarare än tanklös tid i det nästan meningslösa begreppet “aktiemarknaden”.
Knock-Out Warranter
This information is in the sole responsibility of the guest author and does not necessarily represent the opinion of Bank Vontobel Europe AG or any other company of the Vontobel Group. The further development of the index or a company as well as its share price depends on a large number of company-, group- and sector-specific as well as economic factors. When forming his investment decision, each investor must take into account the risk of price losses. Please note that investing in these products will not generate ongoing income.
The products are not capital protected, in the worst case a total loss of the invested capital is possible. In the event of insolvency of the issuer and the guarantor, the investor bears the risk of a total loss of his investment. In any case, investors should note that past performance and / or analysts' opinions are no adequate indicator of future performance. The performance of the underlyings depends on a variety of economic, entrepreneurial and political factors that should be taken into account in the formation of a market expectation.