En perfekt storm för energisektorn

Har du en strategi för dina investeringar? Har du funderat på vad din investeringsfilosofi egentligen är, vad du de facto har för fundamental grund för hur du placerar ditt finansiella kapital? Att tänka i termer av prioriteringar snarare än absoluta beslut kan hjälpa. Enkelt uttryckt så har du dels ett kapital (“pengar”), dels en ström av inkomster (“lön”, “avkastning”) och utgifter (“logi”, “transport”, “mat & vård”, “nöjen”). Du prioriterar hur mycket av intäkterna du ska göra av med idag och hur mycket som ska investeras vid sidan av det befintliga kapitalet. Och någonstans har du en bortre horisont där allt ska konsumeras av dig eller andra. Av det som investeras prioriterar du mellan olika tillgångsklasser, t.ex. aktier eller råvaror, och olika specifika enskilda val inom klasserna. Din uppgift som du har tilldelat dig själv är att maximera din förväntade livsupplevelse, med hänsyn till att undvika oacceptabla utfall på nedsidan.

Hur gör man det?

Om du till exempel köper bara guldtackor så har du kvar exakt dessa guldtackor när du går i pension eller när du vill konsumera värdet av tackorna. Du vet dock inte alls vad guldet kommer ha för utbytesrelation till det du faktiskt har behov av i framtiden, dvs mat, logi, transport, vård och nöjen. Du vet däremot att ingen kan leva på att äta guld, skydda sig genom att bo guldet, eller använda det för vård eller underhållning. Så om du bara ska ha guldtackor chansar du på att guld i framtiden har en viktig roll som ankare för penningsystemet eller att guldets unika fysikaliska egenskaper till slut visar sig vara guld värda. I annat fall står du där hungrig och frusen med en hög gula stenar. Det är en sådan “oacceptabel nedsida” som måste undvikas genom att investera i andra alternativ.

Det är inte lätt att investera, och det är inte lättare att investera utifrån stora övergripande makroteser än att genomföra mikroanalys av enstaka företag eller företagare. Analyser av typen “alla ska ju bo någonstans så köp fastighetsbolag” har inget värde om man inte vet priset på bolagen. Samma sak gäller förstås mat, bilar, underhållning online osv. Nej, uppgiften för en investerare är att tänka ut vilka relativpriser som ger ökad sannolikhet för en väl utförd Lustiga Huset-trappa – alltså att hoppa fram och tillbaka mellan tillräckligt bra investeringar baserat på deras för tillfället relativa värdeerbjudande. Frågan man vill ha svar på är om det just nu är bättre att ha till exempel mer guld (eller olja, eller fastigheter, mm) och mindre aktier eller tvärtom.

Man behöver inte alltid hålla koll på alla relativpriser samtidigt för att försöka vikta optimalt mellan tillgångsklasser och individuella aktier, eller andra enheter av en tillgångsklass. För det mesta duger det utmärkt att vara viktad ungefär som världen i stort, dvs bara äga någon slags genomsnittsposition – ett index. Då får man samma avkastning som alla andra investerare, vilket är lite bättre än ekonomin i stort, vilket i sin tur är klart bättre än för genomsnittspersonen (eftersom de flesta inte har så mycket kapital investerat utan balanserar sina intäkter och utgifter i varje enskild tidpunkt utan möjlighet till exponering mot systematisk kreativitet och skapande via aktiemarknaden).

Ibland skapas emellertid tydliga möjligheter, stora skevheter i relativprissättningar mellan olika bolag, branscher eller tillgångsklasser. Det är förstås svårt att säkert veta i förväg hur framtiden ska utveckla sig. Investeringar handlar om sannolikheter. Men med det sagt verkar en perfekt storm i positiv mening blåsa upp i energi- och råvarusegmenten av ekonomin relativt många andra branscher och klasser. Det beror på en kombination av flera olika faktorer, inte minst inflation på grund av 1) pandemirelaterade logistikproblem, 2) fallande populationstillväxt och 3) penningtryckande. Snabbt stigande priser gör ekonomin mindre effektiv pga svåröverskådliga relativprisförändringar samtidigt som realtillgångar stiger i pris. Olja och andra energirelaterade råvaror tillhör såväl de bästa indikatorerna som utgör själva vinnarna på inflation. Energi, förmågan att få saker att hända, har ett odiskutabelt värde. Utan energi, ingen aktivitet. Det gör att relativpriset på andra varor och tjänster faller relativt priset på energi tills prissättningen balanserar utbytesviljan för den mest motiverade marginalköparen av energi.

De senaste åren har miljöhänsyn medfört minskade investeringar i oljeproduktion. Det är förstås bra på lång sikt att minska förbränningen av fossila bränslen, men tyvärr har det gått lite för snabbt. Alltför sent har man insett att sol och vind inte är lika pålitligt som kol och olja. Sol och vind duger inte, särskilt inte på natten, om man inte har tillräckliga energilagringslösningar eller styrbar elektricitet och värme från kärnkraftverk. Utbyggnaden av sol och vind går dessutom ganska långsamt, eftersom man startar från en låg nivå och det kostar mycket energi att utvinna material till parkerna och att bygga dem. Och även när energiparkerna byggs ut krävs en enorm överdimensionering för att minimiproduktionen under mörka och vindstilla timmar ska vara tillräcklig.

Tyvärr krävs alltså annan säker och styrbar energiproduktion, vilket i praktiken betyder olja, kol, naturgas och kärnenergi. Rysslands krig mot Ukraina bygger till stora delar sannolikt på Ukrainas enorma naturgasresurser. Om utländska bolag som Shell hade fått utveckla dessa fyndigheter ostört skulle Rysslands export till Europa antagligen falla signifikant, särskilt om Europa och NATO inte gillar Putins politik. I vilket fall skulle enhetspriset på olja och gas ha fallit samtidigt med en minskad rysk försäljningsvolym. Det vore en katastrof för den ryska ekonomin, Putins återupprättande av den ryska stormakten och inte minst hans ego.

Putin var alltså tvungen att attackera Ukraina. Det medförde i sin tur ett bromsat flöde av olika former av kolbaserade energikällor och därmed en bristpå styrbar energi. En panisk huggsexa om den icke-ryska gas och olja som fanns att tillgå pressade därmed upp priserna till rekordnivåer. Efter det verkar det ha läckt ut ryska kolväten via Kina och Indien, men kriget och prisreaktionen har nu satt fokus på oljeberoendet en gång för alla. Samtidigt finns inga tecken på att investeringarna i oljeletande ska öka igen, inte så länge olja klassas som smutsigt – sannolikt för alltid. Det gör att olja kommer vara en ständig bristvara, om än i stadigt minskade volymer. Dessutom innebär minsta disruption i Ryssland, mellanöstern eller USAs skifferolja att priset spikar uppåt. Det innebär högst intressanta investeringsmöjligheter för vakna traders.

Stigande oljepriser lär emellertid åtföljas av fallande volymer för själva oljebolagen, så deras vinster stagnerar. Tack vare att många investerare avvecklar sitt ägande av bolag kopplade till utsläpp och global warming är ändå oljebolagen relativt billiga vilket medför hög avkastning för aktieägarna även om själva kursutvecklingen är måttlig. Därför är det bra att kombinera oljeinvesteringar med uranaktier. Det är den enda andra rimliga källan till pålitlig och utsläppsfri energi. Där oljebolagen bara utgör några få procent av börsens marknadsvärde är uranbolagen ännu en storleksordning mindre. Aktiemarknaden är värd tiotals trillion dollar, oljesektorn enstaka trillion och hela uransektorn räknas endast i tiotals billion dollar (miljarder). Det betyder att oavsett om man köper min syn eller inte, att energisektorn är undervärderad relativt det mesta annat på börsen, eftersom grunden för all ekonomisk produktion har blivit en bristvara och ändå än så länge ändå bara värderas till några procent av allt aktivitet som bygger på energi, så finns ett värdearbitrage mellan olja och uran. Skillnaden mellan olja och uran, förutom börsvärdet som räknas i många tiotals gånger skillnad, är att oljan är nu medan uranbolagen inte producerar vinster förrän om 5-7 år.