Är detta botten för riskfyllda tillgångar?

Jag tror att vi är mycket nära en temporär botten för risktillgångar som aktier och kryptovalutor. När rapportperioden tar fart i juli och siffrorna visar att företagen trots allt står kvar med relativt stadiga intäkter och vinster kan det ge upphov till ett lättnadsrally för aktiemarknaden. Det kan dra med sig kryptovalutorna uppåt. Om man jämför de svenska bolagens uttalanden med analytikernas förväntningar så är förutsättningarna goda för positiva överraskningar. Hennes & Mauritz som har brutet räkenskapsår har redan visat vägen, även om bolagets ganska starka rapport möttes med endast ljummen entusiasm.

När verkstadsbolagen snart visar upp sina valutadopade rapporter, samt bankerna att deras affärsmodeller inte har påverkats av stigande räntor, ekonomisk avmattning eller husprisfall (ännu) så kan deras låga Price/earnings-tal (P/E) och höga direktavkastningar locka till sig stukade investerare. Med både bank och verkstad som draglok är det lätt för resten av börsen att följa med. Då kan FOMO-tåget (Fear of missing out) med short covering och jakt på utbombade aktieraketer driva ett klassiskt intensivt rally innan verkligheten kommer ikapp. Verkligheten är hög inflation, fortsatt stigande räntor, minskat konsumtionsutrymme för privatpersoner med stigande boendekostnader och fallande intäkter och marginaler för företagen när recessionen till slut får fäste. Det är svårt att komma ifrån att det är dit vi är på väg i höst. I det kortare perspektivet spelar det sannolikt mindre roll, för nu är det långt kvar till nästa räntehöjning och recessionen är inte här ännu – kanske kommer den inte ens någon gång. Och när det är så här tufft för både ekonomi och börs så kanske man kan drömma om att centralbankerna snart tar en paus. Jag tror sådana drömmar visar sig missa målet, men under rapportperioden kan ändå hoppet få fäste och ge effekt på börserna under några heta sommarveckor.

Många jag pratar med, för att inte tala om finanstwittrare verkar rikta in sig på en marknadsstuds först i augusti. Det är bland annat det som ökar sannolikheten för ett FOMO-rally redan från mitten av juli. Om uppgången startar tidigare än de flesta förväntar sig skapas ju snabbt en slags panik om att bli lämnad på efterkälken.

Utöver lösa scenarier om ett nära förestående brett marknadsrally, därefter följt av ännu en kraftig nedgångsfas nästa gång räntorna höjs ytterligare och recessionshotet manifesteras allt tydligare, så tycker jag att man ska titta närmare på just oljesektorn. Oljepriset drivs dels av balansen mellan utbud och efterfrågan, dels av krigsrelaterade embargon mot Ryssland. På grund av att ESG-rörelsens åtgärder har medfört för lite investeringar i ny oljeproduktion (och kärnkraft) samtidigt som utbyggnaden av sol- och vindkraft kräver att det finns en viss mängd stadig baskraft per mängd förnyelsebar energiproduktion så råder brist på olja i flera år till. Situationen blir ännu värre av Rysslands aggressioner mot Ukraina med efterföljande importstopp för olja och gas i flera Europeiska länder. Samtidigt verkar OPEC den här gången välkomna höga priser för att reparera sina trasiga statsbudgetar. Det gör det sannolikt med mycket högre oljepriser de kommande åren. 150$ kan mycket väl bli det nya “100$”. I det scenariot blir oljebolagens vinster extremt höga. Rysslands också för övrigt, eftersom det alltid finns någon att sälja till bakvägen. Den ryska rubeln talar sitt tydliga språk, dvs att det går bättre än någonsin för Rysslands ekonomi tack vare kriget och tack vare sanktionerna. Vidare verkar Ryssland inför vinterns uppvärmningsbehov vilja använda naturgas och olja som påtryckningsmedel mot Tyskland för politiska eftergifter. Tyskland som håller på att avveckla all sin kärnkraft, precis i motsats mot Frankrikes strategi, ligger särskilt illa till och kommer betala precis vad som krävs för att hålla invånarna varma och bilfabrikerna igång.

Ett bolag som ConocoPhillips (COP) har t.ex. redan fallit från 124 till 90 dollar, trots att förutsättningarna för ett mycket högt oljepris bara blivit bättre. Dessutom var priser på 110-120$ per fat aldrig inräknade i aktiekursen. Det är just nu sannolikt oron över en recession och kanske även över ett slut på kriget som gör att oljesektorn har sålts av tillsammans med övriga marknaden. Det ser ut som ett rejält feltänk, Oljebolagen är ovanligt billiga nu, särskilt med tanke på risken för en utdragen konflikt med Ryssland och att vi inom ett par månader närmar oss slutet på semestern (back to work) och därefter vinterkylan. Rubeln kan kanske användas som ledande indikator för oljepriset (eller så är det tvärtom). I vilket fall lockar oljesektorns oälskade ställning, ensiffriga vinstmultiplar och stora uppsida i råvarans supply/demand-dynamik. Det gäller i synnerhet en inflationistisk milj med stigande räntor som driver på en sektorrotation ut från dyra teknikaktier och andra pandemivinnare in i sektorer med tydligare värden här och nu. Där är energi svårslaget. Vill man inte välja ut enskilda aktier finns alltid produkter som ger en bred sektorexponering, och om olja känns smutsigt har Vontobel även till exempel instrument inriktade mot vätgas.