Uranindustrin - en renässans?

Diskussioner och åtgärder för att övergå från fossila bränslen till hållbara energikällor är i full gång runt om i världen. Länder vänder sig alltmer till förnybara energikällor som vind-, vatten- och solenergi för att öka den hållbara energiproduktionen under de kommande åren. Eftersom Tyskland har fasat ut kärnkraften 2023 står landet fortfarande inför utmaningen att lagra radioaktivt avfall. Ursprungligen var det tänkt att ett slutförvar skulle hittas senast 2031, men experter är skeptiska till detta. Nyligen rapporterades att det i bästa fall kan dröja till 2046, eller till och med 2068. Om man tar hänsyn till ytterligare hinder, såsom allmänhetens acceptans, står Tyskland inför en årtionden lång uppgift att slutförvara kärnavfall. Dock i Norden har man kommit något längre, ett land som ligger i framkant när det kommer förvaring är Finland som har byggt ett lager för tänkt långvarig förvaring i berggrunden. 

I Tyskland diskuteras transmutation som ett möjligt alternativ för avfallshantering. Även om tekniken fortfarande är i sin linda kan tid, forskning och kapital göra den genomförbar. Processen skulle kunna omvandla vissa instabila element från utbränt bränsle och därmed avsevärt minska mängden radioaktivt avfall.

Med några få undantag finns det för närvarande en global trend att främja kärnkraft som en primär energikälla. Med tanke på de nya diskussionerna om energioberoende mot bakgrund av geopolitiska omvälvningar är detta inte förvånande. Ett exempel på ett land som massivt bygger ut kärnkraften är Kina. Under en femårsperiod tog Mittens rike 21 reaktorer i drift. Våra grannar i Frankrike rör sig också i denna riktning, eftersom Grande Nation redan planerar en generation av reaktorer. Polen ökar också sina investeringar i kärnenergi och planerar att bygga upp till 80 små modulära reaktorer (SMR) fram till 2038. Det faktum att EU-kommissionen erkänner sådana reaktorer som teknik för att minska koldioxidutsläppen är också uppmuntrande.

World Nuclear Association (WNA) har noterat att antalet reaktorprojekt i världen ökar. Med 440 reaktorer i drift och ytterligare ca 100 planerade står kärnkraftsindustrin inför en veritabel renässans. I samband med detta drivs även äldre reaktorer längre än vad som ursprungligen planerats.

Under de senaste åren har priset på uran, det primära bränslet för kärnkraft, stigit kraftigt. Analytikern Richard Hatch på Berenberg noterar att det för närvarande är på sin högsta nivå sedan Fukushima-incidenten 2011. Medan kärnkraften förlorade sin attraktionskraft efter Fukushima-katastrofen och uranpriserna kollapsade som en följd av detta, är kärnkraften nu åter i fokus. Under 2011 föll till exempel priset på uran till 18 US-dollar per pund, medan det idag noteras till cirka 66 US-dollar. En viktig faktor bakom denna prisrörelse är obalansen mellan utbud och efterfrågan, eftersom många gruvbolag historiskt sett har haft små incitament att expandera uranbrytningen.

En av de viktigaste aktörerna i denna bransch är Cameco, Kanadas ledande uranproducent. Trots vissa utmaningar under det andra kvartalet 2023 ser sig företaget väl positionerat för att dra nytta av stigande priser och ökad efterfrågan på uran. Till utmaningarna hör framför allt fackliga förhandlingar och svagare produktionsprognoser. En annan aktör på marknaden är NexGen Energy, ett kanadensiskt bolag som fokuserar på att förvärva och utveckla urangruvor. Bolagets flaggskeppsprojekt, Rook I, är Kanadas största uranbrytningsprojekt. Detta projekt befinner sig dock fortfarande i utvecklingsfasen, vilket gör NexGen till en mer riskfylld investering för investerare.

Enligt WNA är Kazakstan det ledande landet när det gäller uranbrytning, med nästan 43 procent av den globala produktionen. En viktig aktör i detta sammanhang är det nationella atombolaget Kazatomprom. Kazatomproms kärnverksamhet är prospektering av nya uranfyndigheter, drift av urangruvor och produktion av bränsleelement. Under det senaste räkenskapsåret genererade företaget en omsättning på cirka 2 miljarder euro. Under det föregående räkenskapsåret var det bara cirka 1,4 miljarder. Vinsten 2022 var 935 miljoner euro.

För att delta i utvecklingen inom uranindustrin kan investerare överväga att investera i Vontobel Nuclear Energy Index. Med ett strategicertifikat på detta index kan privata investerare enkelt investera i ett urval av kärnkraftsbolag. Särskilt mot bakgrund av enkelaktierisken i denna bransch kan det vara vettigt att satsa på flera hästar. Indexet innehåller 25 företag med högst börsvärde som är specialiserade på uranbrytning eller kärnenergi, baserat på FactSet Revere Business Industry Classification System (RBICS). Således ingår bland annat de ovan nämnda bolagen i indexet. Om färre än 25 sådana företag finns tillgängliga läggs företag som erbjuder kärnteknik eller tjänster till, till exempel den franska byggkoncernen Vinci. Indexet tar ut en avgift på 1,25 procent och beräknas i USD, vilket innebär en valutarisk för investerarna. Dessutom bär investerarna bland annat emittentens kreditrisken och vid köp av produkten betalar spreaden som kvoteras.