Förbered dig för en repris på 2002 – bara pivoten saknas

Björnmarknader skapas av överdriven optimism och omotiverat höga värderingar. När excesser i aktiemarknaden ska rullas tillbaka samtidigt som Fed inte kan eller vill stoppa en begynnande recession finns förutsättningarna för en hälsosam återgång till rimligt värderade eller t.o.m. billiga aktier. Vägen dit är längre än många inser. Efter 15 år av stimulanser och rusande aktiemarknader är de flesta präglade att köpa dipparna alldeles för tidigt.

Det tog t.ex. tre år för det sena 1990-talets extrema teknikoptimism att normaliseras. Då jämfördes galenskaperna med 60-talets Nifty Fifty (att man bara kunde köpa och behålla de bästa aktierna oavsett värdering) och 1929 års vansinnesslogan att aktievärderingarna nått en “permanent hög platå”. Aldrig igen skulle marknaden kunna luras in något liknande trodde man då. Men bara 5 år senare spräcktes en ännu större bostadsbubbla, och direkt efter den började man blåsa upp en ny gigantisk teknikballong igen. Det skulle inte ens gå att göra en AI-regisserad platt Netflix-film på samma tema. Scenariot är för osannolikt.

Mellan de 14 månaderna mars 2000 och maj 2001 föll S&P med 15%, precis lika mycket som de senaste 14 månaderna från januari 2022 till februari 2023. I båda fallen var index först mycket djupare ned men studsade på några månader drygt 20%. Likheterna är slående, både i magnitud och det faktum att det är extremt högt värderade teknikaktier som leder index både i ras och i rus. Vi vet förstås inte vad fortsättningen blir för oss, men i jämförelseexemplet föll S&P ytterligare 42% från maj 2001 till de båda bottnarna i juli respektive oktober 2002. Det var alltså lika långt kvar i tid på nedgången, men från en utgångspunkt 15% under all time high var det över 40% nedsida. Jag tror det skulle räknas som en så kallad “pain trade” för de flesta. Amazon t.ex. föll med 95% från topp till botten. Det tog mindre än två år, men för Microsoft varade lidandet i 9 hela år och slutade då 75% under toppen.

Om parallellen rimmar så är det 40% nedsida kvar under drygt ett års tid kvar för S&P500. Det är också ganska nära vad som skulle sänka börsvärderingen till bara något över det långa historiska genomsnittet (mätt som marknadsvärde relativt BNP eller företagens intäkter).

Exemplen dansar i takt så långt avseende teknikaktier, värderingar, initial nedgång och studs samt en annalkande recession. Det enda som saknas är att Fed gör en pivot och börjar sänka räntan. Det var när centralbanken på allvar sa att vi måste lindra recessionen med sänkta räntor som aktiemarknaden rasade på allvar. Samma mönster med dovish pivot => aktiekrasch såg man även under 2008-2009 efter bostadsbubblan.

Vi har just lämnat rapportperioden för 2022 bakom oss. Det blev inte så farligt som en del befarade. Jag och många med mig (det syns i 13F-statistiken för i höstas) räknade med att exakt detta skulle ske och vissa köpte på sig META, Spotify och allt möjligt annat inför vinterrallyt.

Men nu tror jag att alltså att det är över. För tydlighetens skull är det inte den långa nedgången som är över. Nej, den ska bara precis gå in i sin brutala andra halvlek. Frågan är bara vad man ska äga och vad man inte ska äga de kommande 12 månaderna. 2002 drabbades både banker och försäkringsbolag av tvångsförsäljningar och kreditförluster. 2008 blev det ännu värre och hela det finansiella systemet kunde bara räddas med en lagändring som sa “Vi tittar åt andra hållet medan ni bygger upp ert kapital igen; under tiden behöver ni inte marknadsvärdera skräpet ni äger”.

Det gör att en av få saker som inte upprepas den här gången är en bankkris. Den här gången har bankerna buffert. Det gör att man lugnt kan köpa retailbanker i Norden. Däremot blir det mycket mindre pengar över i konsumentsektorn efter bolånekostnader och högre elnotor. Det innebär att alla konsumentvaror, särskilt av typen vitvaror, renovering, modekläder, onödiga prylar får det desto svårare. Centralbankerna är bakbundna tills vidare, så räkna med aktieras för allt som är nice-to-have framför need-to-have, där bank och olja är absolut nödvändigt – och fortfarande löjligt billigt. Många s.k. teknikaktier är verkligen inte behövda, utan har främst levt på att kunderna, både små och institutionella, haft framtidstro och pengar över.

Framför allt är de inte billiga – Scott McNeely på Sun Microsystems skrattade efter kraschen “Hur kunde någon betala 10 gånger sales för mitt bolag? Självklart skulle det krascha!”. Well, var och vartannat teknikbolag kostr 10x sales igen efter vinterns kursdubblingar. Nasdaq-indexet har alltså extra stor nedsida. Shopify, Tesla, Lululemon, Monster, DoorDash, Snowflake, Netflix, Docusign – listan är lång på bolag som kanske har fullständigt ohållbara värderingar och i många fall tveksamt existensberättigande.

Så sent som i förrgår råkade för övrigt en vän ut för att hans Tesla S100 fick ett s.k. “whompy wheel”, dvs att hjulaxeln plötsligt bröts av när han skulle parkera. Det är ett välkänt fel bland Teslaanalytiker. Igår erkände Tesla också till slut att 362 000 Teslor har en farlig förarassistansmjukvara som måste åtgärdas. Ett sånt bilbolag förtjänar kanske inte 8 gånger sales i värdering när normen är max 1 och konkurrensen har ökat markant under 2020-talet.

Inför resten av 2023 och in i 2024 kan det kanske vara en bra ide att undvika techsektorn, parkera pengarna i banker och olja samt väl valda tråkiga och billiga aktier eller uppköpsobjekt. När relativrörelserna blir stora brukar nämligen uppköpen hagla. Oavsett om affärerna blir av eller inte är klimatet då gott för medelstora bolag med fokuserade affärsmodeller. Jag gillar t.ex. Elekta, SSAB, Austevoll och Kindred på den nordiska marknaden. Längre bort kanske Capri (Versace).

Du kanske ändå vill rida uppgången bara en liten bit till. Gör det för all del i väl valda aktier, men hedga nedsidan med olika indexprodukter och var beredd att slänga dig på säljknappen när den fruktade pivoten kommer, dvs räntesänkningar som bekräftar allvaret i den ekonomiska nedgången.